Underbara hjärtslag

Idag har jag varit och tagit lite prover på mvc hos min barnmorska. Allt som hon kunde se direkt såg bra ut men vissa av proverna ska skickas in till labbet så får veta de svaren senare. Som vanligt är det inte lätt att få ut nå blod från mig men efter många om och men fick hon tre rör.
 
Jag passade även på och frågade om vi inte kunde lyssna lite på bebis hjärtslag. Självklart tyckte hon och hon behövde bara sätta ner dopplern mot magen så hörde vi lilla hjärtat slå så fint. 152 slag i minuten <3
 
Nu är det bara tre veckor kvar till RUL. SÅ spännande och jag längtar massor!
 
 
Här är en annan bild från ultraljudet i vecka 12, lilla bebis, bara ca 5cm lång. Nu är den det dubbla och lite till enligt gravidappen.

12 veckors oro? Snarare en livsstid.

Alla vet väl om att de 12 första veckorna av en graviditet är kritiska och att det är då den största risken för missfall är och att faktiskt väldigt många graviditeter slutar i tidiga missfall. Man hör lite olika statistik på det men i alla fall 1 på 4 brukar man säga  men det är nog ännu vanligare än så tyvärr. Efter de där 12 första veckorna tror man att man ska kunna slappna av eftersom den största risken är över. Men så blir det inte. Ju längre graviditeten går och ju starkare känlsor man får för det lilla livet som växer där inne desto större växer sig oron med att något ska gå fel. För det händer ju faktiskt. Även fast det inte får hända.
 
Men bara barnet är här så kan man slappna av, så tänkte jag med Melvin. haha pyttsan! De första månaderna är man livrädd för psd och var och varannan minut går man till bebis och lyssnar och hör så han andas. Helst vill man aldrig lägga ifrån sig barnet alls. Sov han någon gång lite längre på natten vaknade jag i panik och ruskade om honom för att få liv i han men han låg ju bara och sov så sött. Men bara de första månaderna är över så den risken minskar så bli allt bra.
 
Aamentjena! De börjar krypa, gå, springa och helt plötsligt hör det till vardagen att de ramlar och slår sig och man får hålla koll, HELA TIDEN. Men bara de lär sig gå bra och får lite mer förstånd. Ja blir det bättre då? Sen börjar de dagis och man måste lämna de i andras händer, det värdefullaste man har. Man ska lita på att andra ska göra allt vad som står i deras makt för att se till att mitt barn inte gör illa sig och att det känner sig tryggt och älskat. Och sen börjar de skolan och blir mer och mer självständiga och man ska låta de gå iväg själv till skolan, till kiosken, till lekparken osv.
 
Och så tonåren, jag tror jag dör. haha. Det är inte bara de 12 första veckorna man oroar sig. När man får barn skriver man upp sig på en livslång oro som kommer på köpet. Men det är ju inte alls konstigt. Det viktigaste i livet är ju inte längre en själv som man har koll på hela tiden utan någon annan som är en alldeles egen person och som man inte alltid får ha nära och kan se efter.
 
Men trots denna oro som alltid finns där är det ju så otroligt värt det för man får ju så mycket mer på köpet med ett barn också. SÅ mycket kärlek och lycka!
 
 
 

Och så var han helt plötsligt ett barn.

Vårat lilla troll växer så det knakar. Det går inte att kalla honom för bebis längre han är verkligen ett barn nu. Med en alldeles egen vilja och ett temperament som inte är av denna värld ibland. Han kan bli riktigt arg numea när han inte får som han vill. Han gallskriker, kastar saker, försöker bitas och slänger sig på golvet och stortjuter. Goa unge! Men oftast är han glad och sprudlar av energi och han gör oss så himla lycklig varje dag.
 
Mer och mer ord kommer också hela tiden. Här är de som används flitigast just nu:
 
Tack, titta, DÄÄÄ, tittut, mamma, pappa, oj, kisse, näää, djiiiz (cheese), ba (vatten eller banan), hej
(Finns säket fler men det är dessa jag kommer på just nu)
 
Han förstår jättemycket av det man säger till honom, sen väljer han ju själv när han vill lyssna och inte. T.ex. Kan du gå och slänga det här? Ska vi gå ut? Är du hungrig? Gå och lägg tröjan i din klädlåda, får mamma/pappa pussen/kramen, behöver du kissa/bajsa? Var är kisse, klockan, lampan, mamma, pappa, melvin osv.
 
Han älskar att sjunga och kan massor av rörelser till olika låtar. Han kan även ca 15 kroppsdelar:
Hår, huvud, ögon, näsa, mun, tunga, kind, öron, mage, hand, knä, fot, tår, ben och arm.
(Tillagt i efterhand, glömde ju den viktigaste, var är snoppen Melvin? DÄÄÄ! Den har han koll på)
 
Han är en tuff kille som sällan gråter för att han ramlar eller slår sig om det inte är ordentligt. Han är väldigt framåt och jag får hålla koll på honom hela tiden bland andra barn för han ska gärna ha det som just de har och även om det är ett större barn så ger han sig inte förens han har fått tag i grejen i fråga.
 
Han är även världens goaste som sover i vår säng nästan hela nätterna och vill ligga nära nära. Han somnar gärna i famnen och kan sova så i timmar. Han delar ut både pussar och kramar till mamma och pappa. Ett riktigt litet mystroll.
 
Ja det var väl en del av det som händer just nu med våran världens bästa Melvin.
 
 
 
 
 
 

Tar vårt pick och pack

Som sagt är detta förändringarnas år gällande vår familj. I april tar vi vårt pick och pack och flyttar. Vi lämnar vårt älskade Tomtebo och lilla tvåa för att inta Umedalen (I know vart ens ligger det typ?) och en stor härlig fyra på 106kvm. Det kommer bli super med en stor lägenhet och jag kan inte fatta att jag får inreda barnrum, TVÅ tillochmed! Men vi lugnar oss och börjar med bara Melvins först ;)
 
Det känns så klart lite dubbelt. Här har vi så nära till allt och nu kommer det bli långt till allt. Men bussarna går ju fårn umedalen och upp till uni och så har vi ju bil så vi ska nog klara oss. Och det är lite läskigt att helt byta område och sida om stan. Men det känns roligt också. Börjar känna mig lite less på den här sidan och det känns kul att prova på något nytt med. Vi kanske trivs alldeles jättebra där och om inte så är det ju inget permanent direkt utan om knappt ett år är både jag och Jonas klara med våra utbildningar vilket förhoppningsvis leder till jobb vilket leder till att vi har kommer ha råd att köpa lägenhet/hus. Så vi kör på det här för nu.
 
Här kommer en ritning på planlösningen.

 
Vi ska även få tapetsera om i Sovrum 1 och vardagsrummet samt måla om köksluckorna i köket. Eller ja bostaden ska göra det men vi får välja hur.
 

Tillökning

Igår satte jag in denna bild på instagram och facebook
 
 
Våran lilla bebis ska bli en stor bebis och så kommer det en ny liten bebis. Den 26 juli är lillskrutt*n beräknad i dagsläget. Vi är nu i vecka 16 och idag är det precis 4 veckor kvar till rutinultraljudet. Vi har dock redan fått smygkikat på bebis två gånger. Detta var i vecka 12
 
 
Huvudet i profil och en liten hand som vinkar. Bara ca 5-6 cm stor här men man kunde så så mycket. H*n sprattlade, boxades och gjorde kullerbyttor. Underbart att se!
 
Så efter våren väntar alltså massa mer mammaledighet, det kunde inte bli bättre med andra ord :)

Hallooooo.

Hej.....
 
*Skämskudden för ansiktet* Jag vet inte riktigt vad som hände. Senaste inlägget är från oktober då vi precis köpt ny bil. Nu är det februari. Jag har knappt ens haft en tanke på att gå in här och skriva. Det hinns inte med. Och när jag väl tänker att jag ska skriva ett inlägg så vet jag inte var jag ska börja och det känns som det blir så mycket så då skiter jag i det. Men nu är det fasen dags att ta tag i det igen! Har så mycket som händer i livet och stora förändringar på gång och det är ju då bloggen är som roligast. För både mig och de som läser (om det fortfarande är några vill säga.....)

Numera är det Jonas som är föräldraledig och hemma med Melvin medans jag pluggar. Pluggar dock bara på distans ännu så jag är hemma rätt mycket jag med. Så kommer vi ha det till slutet på Mars då jag ska börja skriva min c-uppsats och allvaret börjar på riktigt. Det kommer bli tufft och känns allvarligt rätt jobbigt just nu men det ska bli så skönt att äntligen bli klar med utbildningen och få en examen. Det blir alltså i början av juni och sen börjar livet som mammaledig igen :)

Ny bil

Vi har ju blivit med ny bil också. En BMW 320d Touring -10. Jag har inte fått se pärlan irl ännu för Jonas åkte ner till Stockholm idag för att köra hem den så jag kan inte uttala mig om ifall den är grym ännu. Men Jonas var nöjd iallafall sa han när han ringde hem efter att ha hämtat den.

Lite bilder har jag bjuda på iallafall.

 
 
 

Längtar till i morgon, då blir det att provköra räcern. bara tre gånger så mycket hästkrafter som i vår gamla. haha ni får passa er!
 

Vilken dag....

Hade skrivit ett långt inlägg om min dag men det bestämde sig tydligen för att försvinna... Orkar inte börja om nu så ni får leva i ovissheten om vad som faktiskt hände ;)

Allt är precis samma fast inget är som förut.

När vi bestämde oss för att skaffa barn trots att vi var rätt "unga" och inte hade pluggat färdigt eller bodde i hus eller hade allt klart för oss om hur framtiden skulle se ut tänkte jag att inget behöver förändas. Vi kan fortsätta leva livet ungefär som vi levt det hittills med vissa ändringar då så klart men i det stora hela skulle inget bli annorlunda förutom att vi skulle vara en till i familjen.
 
Ganska rolig tanke kan jag känna nu såhär efteråt och med facit i hand. SJÄLVKLART blir inget som det var och den här lilla nya personen i vår familj har förändrat allt. Jag är inte bara Idah som impulsivt kan hitta på saker närsomhelst eller utan tvekan kan gå ut på krogen en helg eller ens åka och träna som förut. Jag är fortfarande Idah, men mest av allt är jag nu Melvins mamma och han kommer först. Alltid.

Jag tänkte att jag som person inte skulle förändras. Men det har jag. Jag är inte mittpunkten i min värld längre och mitt liv handlar inte riktigt om samma saker som det gjorde förut. Sånt som kändes så himla viktigt då känns inte lika viktigt idag. Det allra viktigaste är att min son är lycklig och mår bra. Min största uppgift i livet är nu att se till att han ska få växa upp med mycket kärlek och glädje omkring sig och att han ska bli en respektfull och empatisk människa med en stark självkänsla som tror på sig själv i alla lägen. 

Det låter så klyschigt att säga "man förstår inte innan man själv har barn" men det är faktiskt så. Man förstår till viss del såklart. Men det är omöjligt att veta hur den där kärleken till sitt barn känns innan man själv har barn. Det är så stort och omtumlande att man ibland inte själv förstår. Så hur kan man då förutsätta att andra ska förstå? Det är inte helt rättvist av föräldrar att ta för givet att vännerna ska förstå och tycka att det alltid är 100% okej att få komma i andrahand. Men att hitta balansen som förälder är heller inte lätt. Man vill inte försumma sina vänner men kan heller inte köra på som förut och bara tänka att barnet får hänga med. En ettåring vill inte sitta i vagnen i flera timmar på stan eller på ett fik. Även om jag ibland vill göra det måste jag tänka på Melvin först. Och jag är Okej med det, jag har ju själv valt det. Men jag kan inte förutsätta att alla andra ska tycka att det är okej varje gång.

Men jag uppskattar så otroligt mycket all förståelse jag får från mina vänner och jag kämpar för att få allt att gå ihop utan att någon ska känna sig bortglömd. Det betyder så väldigt mycket för mig att se all den kärlek som människorna i min närhet ger både mig men mest av allt Melvin. Ni är bäst hela högen!

 
 
Mitt hjärta

Höstbebis (barn?)

Så underbart fin och mysig hösten är just nu. Lagomt kallt och så vackra färger överallt. Passade på att ta med systemkameran ut igår och fotade Melvin lite. Min stora lilla fina ettåring!

Har inte picasa på datorn sen vi uppdaterade den så bilderna är inte redigerade något alls.
 
 
 

Barnfamiljfotografering

För några veckor sedan kom en fotograf hem till oss och fotade lite. Han sökte barnfamiljer som modeller för att fota till reklamsammanhang och vi blev utvalda. 29 bilder fick vi redigerade och klara. Så roligt att ha riktiga proffsbilder sådär :) .

 
 
 
 
Några av bilderna, funkar inte att ladda upp fler just nu så resten får vänta :) ..
 

long time no see

Och så har jag gjort det igen.. Glömt bort/inte hunnit blogga.

SIst var vi påväg till Gbg och nu var det en månad sen vi var där. Hu va tiden springer iväg. Jag jobbar nu också. Är inne på vecka 2 av 4 och hoppas dessa veckor går fort så jag får vara hemma med min bebis igen. Men han har det himla bra hemma med sin pappa med men jaaag saknar honom.

Min fina Melvin som nu hinnt bli 10 månader! Visst är det galet? han föddes ju nyss. Och om två månader blir han 1 år .. Toktoktokigt!

 
Lilleskrutt som hunnit fåt två små tänder. Till sist kom dem :)

Han säger även mamma mammammama och tack (dack, datt)

Göteborg!

Idag är äntligen dagen som vi längtat efter i över två månader! Ikväll flyger jag och Melvin ner till Göteborg för att hälsa på några vänner som vi lärt känna via vår mammagrupp för oktoberbarn(september/november blev det för vissa dock) på Facebook. Jag börjar bli riktigt pirrig och har haft svårt att somna i typ en vecka snart. Vaknade nu tidigt också fast Melvin fortfarande ligger på mig och snarkar :)

Idag ska set packas klart och bara donas på här hemma. För ikväll åker vi !!! :)


Mammabebismys


Den allra största kärleken

 
 
Älskade lilla familjen <3